Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.

Historia

Ett engelskt sällskap lyckades 1864 under tjugo dagar fånga 462 laxar i Ätran. Det var då, under 1800-talet, som sportfisket blev populärt men laxen finns med som en röd tråd i hela Falkenbergs historia. Från de första bosättningarna, under medeltiden, genom industrialisering och in i nutid. Fisket har tillhört kungamakt och stat, såväl som andelsägare och arrendatorer.


Rättigheter till laxen

Falkenbergs laxfiske var i äldre tider ”regal” och med det menas en rättighet som tillkommer konungamakten. Det var alltså ett fiske som tillhörde kungen, eller i vår tid staten. Kungamakten gjorde troligen anspråk på laxen i Falkenberg redan på 1200-talet. Det äldsta dokument som nämner kungslaxfisket i Falkenberg är emellertid ett danskt kungl. brev från 1551. Falkenberg var nämligen under denna tid danskt, men arrangemanget kring kungslaxfisket gick sedan över till den svenska kungamakten.

”Floden Ätran, ibland kallad Falkenbergs å, bildar ungefär en fjärdings väg ovanför sitt utlopp i Kattegatt ett vattenfall, Hertingfallet.”

Detta är de inledande raderna i den rätthistoriska utredning som Falkenbergs kommun beställde av juristdoktor Gunnar Prawitz 1969 för att en gång för alla reda ut förhållandena kring fisket i Falkenbergs stad. Just här, nära mynningen till havet, bildar Ätran det betydande Hertingfallet samt ett par små forsar och dessa sträckor har alltid varit en särskilt bra plats för laxfiske. Hertingfallet, eller Hertingforsen som vi nu kallar den, är den övre delen av Falkenbergs laxfiske. Denna plats har genom historien utgjort ett hinder för laxens vandring. Först genom en laxgård och sedan på grund av ett vattenkraftverk. Ett nytt kapitel i Ätrans historia började 2014 då forsen släpptes fri och fisken återfick sina fria vandringsvägar.

Rätten till laxfisket i Ätran vid Falkenberg hade i slutet av 1800-talet, efter ett antal olika rättsliga turer från 1500-talet och framåt, övertagits av staden från kronan, privata arrendatorer och andelsägare. Staden hade år 1892 en syssloman, en fiskare, fyra laxdragare och två vakter anställda för laxfisket. Delar av fisket var också tidvis utarrenderat till privatpersoner och konsortier.

Avancerad laxgård

Falkenbergs Laxfiske har i historien mest varit förknippat med den avancerade laxgård som var belägen ungefär vid nuvarande Laxbron. Laxgården gick tvärs över ån och fångade de flesta fiskar av någon sådär storlek så länge den var uppförd och hel. Men förutom laxgården, ingick flera andra fångstmetoder som fasta garnsätt, not, draggarn och metning.

Sportfisket

Fiske för lust och spänning gjorde sitt intåg i början på 1800-talet och då introducerades för första gången också ”mete på engelskt vis” dvs. fiske med fluga. Sportfisket efter lax i Falkenberg hade blivit känt och populärt genom de engelsmän, som kom och metade i Ätran under andra hälften av 1800-talet. Den kanske mest kände av dem, advokaten W. M. Wilkinson från London, skrev 1894 en förtjusande liten bok om sina besök i Falkenberg — "Days in Falkenberg".

Han skriver bland annat:

"Det är för mig ett kärlekens verk att offentligen kungöra, att Svenskarne ha en förtjusande stad, som heter Falkenberg, och det är förunderligt att Engelsmän skola nödgas hjelpa dem med att göra denna upptäckt. Det kräfver endast en smula mensklig sympati att göra den upptäckten, att många, många lyckliga dagar kunna tillbringas i Falkenberg."



Vi rekommenderar

Relaterat