Fiskeprylarna har stått orörda de senaste veckorna, då det inte har känts särskilt motiverande att fiska lax när solen lyser från en klarblå himmel och dagstemperaturen ligger på runt 25 grader var och varannan dag. Men idag, ett par dagar innan midsommarafton, är det dags att besöka ån igen.
Klockan ringer halv sex på morgonen, vilket är orimligt tidigt för en kvällsmänniska som mig, men vad gör man inte för att optimera sina chanser att fånga lax. Det är mulet och lite disigt ute, med en behaglig temperatur i luften. Perfekt laxväder! Jag känner direkt att det är en speciell stämning som hänger i luften. Det känns i hela kroppen att idag, idag kommer jag att fånga fisk.
Planen för dagen är att fiska det snabbt forsande vattnet i Hertingsforsen. Vattentemperaturen är en bra bit över 20 grader, vilket gör att laxen gärna ställer sig i det snabbare vattnet, som är mer syresatt. I kombination med låg vattenföring, bör jag ha goda möjligheter för ett lyckat fiske. Jag fiskar med ett kort tvåhandsspö, flytlina med en sjunkande spets och en förtyngd fluga. Den förtyngda flugan gör att flugan kommer ner en bit och börjar fiska så fort den landar på vattenytan, något som är fördelaktigt när man fiskar i snabbare vatten.
Det är någonting speciellt med att ha en fiskesträcka helt för sig själv, det känns på något sätt som att möjligheterna att fånga fisk förbättras med några procent. I Hertingsforsen säljs enbart två fiskekort per dag, och idag är det bara jag som har bokat in mig för att fiska.
Halvvägs in på min första vända drar det rejält i spöt. Där satt den! Ett par sekunder in i fighten inser jag dock att det inte är en lax jag fått på kroken, utan en Regnbåge. Antiklimax.
Nåväl, en fisk är alltid en fisk och jag fortsätter mitt fiske med fortsatt självförtroende. Längst ner på sträckan, i utloppsströmmen, får jag så ytterligare ett hugg. Nu, nu är det verkligen en lax på kroken! Efter en hård kamp i strömmen, kan jag landa min första lax för året. En ståtlig fisk på knappt 6 kg. Axlarna sjunker ner och jag känner ett lugn i kroppen, blandat med ett rejält adrenalinpåslag. En känsla som är svår att förstå sig på för de som inte fiskar själva.
Första vändan för dagen och jag har redan fångat en lax. Hur ska den här dagen sluta?!
Under de kommande timmarna lyckas jag fånga och återutsätta ytterligare två laxar. Otroligt nog fångar jag alla tre laxarna inom samma område. Att fånga en lax är fantastiskt, att lyckas fånga tre under en och samma dag, känns smått otroligt! Euforin i kroppen är magisk när jag tänker på att det här är en fiskedag som jag aldrig kommer att glömma.
Merparten av juni har bjudit på högsommarväder med tillhörande höga temperaturer. Regnet har lyst med sin frånvaro, vilket för tankarna till torkan som var under sommaren 2018. Prognoserna framöver ser dock ut att bjuda på en del regn, vilket är välbehövligt av många olika anledningar, men särskilt för oss laxfiskare vid Ätran.
Hittills i år har det varit en oroväckande dålig uppgång av lax. Vad det beror på är svårt att sia om, men vi kan bara hoppas att de inkommande väderförändringar, ändrar på detta. Faktum är att uppgången har kommit i gång den senaste veckan och förhoppningsvis fortsätter det att hålla i sig när börlingen äntrar ån. Just börlingfisket kan vara fantastiskt roligt, då de vanligtvis bjuder på bra fighter trots sin ringa storlek och kan hugga var och när som helst i ån. Ofta kan de hugga på platser som annars aldrig brukar ge utdelning.
Så ett hett tips är att testa Hertingsforsen i sommar, njut av den härliga fiskesträckan och håll hårt i spöt. När du minst anar det, kan ett exploderande hugg väcka dig ur sommarlunken.
Förresten, så kunde jag inte motstå att besöka Hertingsforsen igen, ungefär en vecka efter mitt senaste besök. Euforin från mitt senaste fiskepass gjorde sig fortfarande till känna och självförtroendet var på topp. Liknande förutsättningar som senast jag fiskade. Känslan är bra.
När fiskedagen summeras, har jag landat ytterligare två fina laxar.
Men den berättelsen, den tar vi en annan gång…
Tight lines,
Andreas Hertinge
